stoner

Jag är förkyld. Väldigt. Jävligt. Förkyld. Självförtroendet ligger nästan på botten och den livslusten jag kände för ett par dagar sedan är inte riktigt kvar på samma sätt. Att få somna på den där jätte fina armen och vakna upp bredvid den där jätte fina personen låter hur jävla bra som helst just nu. Men folk säger åt mig att låta bli, jag kan få det på annat håll. Har dessa personer tänkt att jag kanske inte vill få detta på annat håll? Naaah. Hur som helst, det där nyårstalet vill jag inte göra och den där psykologi muntan imorgon låter som ett monster, och allt beror på min jävla förkylning! Tack så jävla mycket till den personen som smittade mig. Tack. Tack. Tack.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0